Min kompis sa att jag skulle skriva klart min novell. Den är grymt bra och jag tror hon gillar den. Den är sorglig men bäst! Här kommer den:

Älskar du mig?

-Nästa deltagande par, Taylor på hästen Especial Equina! sa domarens röst. Vi travade in på ridbanan. Detta kunde vara början på någon stort! 

-Nu gäller det Espeq, sa Taylor. Hon hade pratat om det här i flera veckor. Jag kunde inte svika henne nu! Hela Sverige satt ju på läktaren och jublade för oss. Nu fick jag verkligen inte göra bort mig, detta ska vi klara! Hoppning var det enklaste han visste, och det roligaste. Man skulle börja med att trava igång hästarna några meter sedan blev det galopp och då börjar allt. Det var 1,3 meter höga hinder. Hela arenan var fylld och att ha varit i Globen var det största många drömde om! Han tog det första klivet på ridbanans början. Dom var nummer 05 av 24 deltagare. Han gick över i den finaste traven han nånsin gjort. Nu gällde det inte att glänsa utan att lysa inför alla när man sväva över hindren. Jag tog det första galopp språnget och tävlingen var igång. Han svävade över det första hindret. Det första var den enklaste. Nästa hindret som väntade var säkert lika dan som det första förutom att den hade gummiankor som tema. Något som vi, hästar inte gillar. De är gula och bara helt ointressanta men nu gällde det bara att flyga över hindret och det var såklart att jag gjorde. Nu väntade bara de "stora fem"! Det var 5, fasansfulla hinder som någonsin skådats! De var läskigt lika varandra och ingen häst hade klarat dom! INGEN! Nu gällde det, klarar man dom är man stjärna. De stora fem stod med 2,7 meters mellanrum och varje häst blir trött efter de tre första. Han tog satts och klarade den första hur enkelt som helst. Klarade han alla hade han en felfri bana och var då stjärnan i det hela! Han hoppade smidigt över den andra. Hovarna han inte mötas på marken förrän han hoppade över det tredje. De stora fem var rena tortyren för en häst! Han stötte till med alla hovar men hindret revs inte. Han var jätte svettigt och Taylor stod upp i sadeln och slappnade av för att de skulle bli bättre för han. När han kom till det näst sista hindret hände det! Han stötte till med magen och tappade helt balansen och rev hindret. Han orkade inte hoppa över det sista hindret och galopperade rakt igenom den. Det gjorde ont och han trillade ner på marken och Taylor han hoppa av inan han hade trillat omkull. Flera människor sprang ut på banan fram till hästen och några till Taylor som var vettskrämd. Jag försökte kravla mig upp från marken men jag hade inte kraft för det. Han sträckte på huvudet så man såg ögonvitan som var helt röd så rädd och stressad han var. Han gnäggade och svetten rann ner för hans hals…..en man trängde sig fram till han och tryckte ner en spruta och sprutade in sömn medel som skulle få han att somna. Mannen sprang iväg med sprutan och alla backade. Publiken som applåderade inan stod nu upp och var rädda. Vissa personer började gråta. En flicka på 16 år ska inte behöva vara med om detta! Så snart blev allt suddigt och snart svart. Han öppnade trött ögonen och låg i sin box med två ben med bandage. Många ärr och några sår. Han gnäggade svagt och var fortfarande lite vimmelkantig. Han såg Taylor prata med sin pappa.

-Hur ska vi göra med han? frågade Taylor oroligt sin pappa.

-Vi kan sälja han till en nybörjare, gedde han som förslag.

-Pappa, nej! Han är min! sa Taylor bestämt.

-Vad ska du göra med den sop högen hade du tänkt?! frågade hennes pappa. Taylor kollade argt på sin pappa.

-Vi kommer aldrig hitta någon lika bra häst som han! Han stannar här, sa hon och kollade in i sin pappas ögon.

-Du kan inte tävla med han, så varför ha kvar han?! sa hennes pappa argt och kollade på Espeq som kollade upp på han. Han visade inte heller att han gillade Espeq så mycket och det fick han att kolla på Taylor istället. Han kände hur det vek sig i hans mage. Taylor försvarade bara han nu för att han låg där.

-Jag skiter väll i ifall jag kan tävla med han eller inte! Jag älskar han! Vi har varit ett sedan jag gick på dagis och mammas död! Han är en av familjen! När kan du inse det……sa Taylor och gick in till mig. Hon klappade han på halsen. Jag såg hur hennes pappa kollade på dom och så snart ändrade han min.

-Försök att inte trötta ut han då……sa hennes pappa och Taylor kollade upp på han och log. Sedan kollade hon på mig. Hon började gråta och kramade om mig.

-Jag visste att du skulle stanna här! grät hon i min man, min egna bror!

Av Johanna 8/8-12

Jag älskar den igalafall!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Våra tre kära igelkotts ungar sover nu så sött i en hög utanför vår bak gårds dörr. De ligger alla tre och snarkar lågt. Jag vet inte hur de bestämde sig för att stanna. Om det var mammas goda laktosfria pankakor eller deras scosiala umgänga som muta...

Nu sitter jag här igen, och skriver. Jag har varit på datan hela dagen. Jag vill göra något anat men vad kan man göra när det haglar och öser ner mängder med regn?!  Jag har svin ont i ryggen eftersom inte vi har världens bekvämaste data stol. Jag sk...

Gud vad jag blev glad, och ledsen, igår när KP kom 1 dag för tidigt! Schäfern jag önskade kom inte med men Bleckmossen var sjukt bra asså! Jo, Samine och Amir är typ "ihop" nu men när man läser just den delen så förstår man att de inte passar ihop. S...

Smazken, som vår iggelkot heter, har här med döpts. Namnets mening är enkel: "Han smaskar grymt högt" Vi var eniga, lysna bara på videon som är längst ner på detta inlägg. Man kanske hör det i bakgrunden men om man sätt där vi satt hörde man henn...

Gud vad jag längtar! Imorgon kommer KP och jag har önskat en bild som kanske hamnar på en affich! En långhårig schäfer till minne av Zero. Jag tror inte det blir det men man får väll hoppas! Jag och mina två kompisar ska skapa en blogg tsm! Den komme...